Jag sitter på jobbet. På kontor. Ett mindre komplex med massa kontorsmänniksor. Kommunalarbetare.
Vi har kaffepauser. De är absolut heliga. Man ska vara social på dem sägs det. Men allt de pratar om är balkar, vatten och avlopp. Och vägar. Jag sitter i minst en kvart och planerar ett inflik om att Elmanders prislapp i Touluse är 300 miljoner. För jag kan inte för mitt liv komma ihåg något från konstruktionslektionerna i gymnasiet. Så det är typ det bästa jag har att komma med. Men efter en stund ger jag upp. Tar en mun kaffe till. Från min tredje kopp. På fem minuter.
Jag funderade idag på att somna med ansiktet i blomkrukan som står mitt på bordet. Det är sten och jord i. Och sådana där kulor. Singel. Tänkte somna med huvudet mot stammen av pelargonen, eller vad det nu är. Och snarka. Så att den skakar.
Undrar om de skulle märka det.
Där sitter han. 19åringen. Med en 40-årskris 21 år för tidigt. Med ansiktet i jorden och snarkar så att brandlarmet nästan går. Och allt de kommer göra är att diskutera hurvuda blomman får köra i 50 eller 60 på sandviksvägen.
Jag vet inte. Pelargoner gör allt snabbt. Växer snabbt. Dör snabbt. Då kan jag ge mig fan på att de kör snabbt med. Och krashar. Vad kallar man det? Singelolycka?
4 Comments
Friday 15 June at 14:46 pm
Hahah…klockren denna! Suck för sådana arbetskamrater. Måste det snackas jobb på alla pauser? Du får helt enkelt börja ett nytt samtalsämne. Vädret, bilar, nyheterna…vad som.
Friday 15 June at 14:50 pm
p.s. Tänk att du kan så mycket om pelargoner:)
Friday 15 June at 15:55 pm
Eh. Jadu. Det gör jag inte egentligen. Jag kan faktiskt ha helt fel. Skulle jag odla något överhuvudtaget skulle plantan i fråga förmodligen självdö för sin egen skull.
Friday 15 June at 16:29 pm
Jag får härliga jonas gardell vibbar av det här!
underbart helt enkelt